Porträtt av en Dystymi.

Sorry folks, this is in Swedish. Shouldn’t even upload it here. But I did anyway. Because I’m mean.

Det mörka vattnet reflekterar den molniga skyn
Höstlöven flyter döda på dess blanka spegelyta
Ett grånat porträtt av en dystymi
En silhuett förpassad från människors värld
Hon glider stillsamt förbi, sakta likt minnet av en vän

Tanklöst, Livlöst…Bortom all räddning
Det bleka solljuset penetrerar hennes ansikte,
Och målar hennes mask med osynlighet
En sjukdom som sakta sprider sig, likt det öde hon väntar
En obotlig tumör som värker i det inre

Ett kroniskt lidande, orsakad av tankar som ej önskats
En smärta som vägrar att dö, och ett liv som vägrar att kämpa.
Ett frivilligt fall mot sin egen undergång
Hon vänder sig mot vattnet och omfamnar dess kyla

Människan föddes med fria händer och fria val
Och hon valde att leva utan smärta
En ljudlös cirkel på ytan, ett sista kall till omvärlden
Ingenting av värde finns längre kvar.

Advertisements

One Response to “Porträtt av en Dystymi.”

  1. This is painfully beautiful. I love you. ♥

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: