Restless

I have tried to see so many times…
but These eyes are too grey and too blind,
Head too confused to realize
The illusions that lie behind
Nothing but a shadowed memory,
Still alive with yours…

I can never seem to forget
The Point of this life crushed (beneath)
Darkened skies for your departure
The funeral burned my heart to ash
And suddenly,
I can never seem to forget…

Advertisements

4 Responses to “Restless”

  1. Vad fint skrivet, älskling. Handlar det om din farfar eller är allting rent symboliskt och handlar egentligen om någonting annat?

    Väldigt fin bild också! Var är den tagen?

    Jag älskar dig. ♥

    • Tack mein liebling! 😀 Alltså, den handlar delvis om morfars begravning, själva väntan innan ceremonin och känslorna under den. Men texten ligger i en mapp för lyrik som cirkulerar kring döden.

      Jag gillar den också! Bilden är tagen från Deviant Art, ska nog länka till den typens bild kom jag på nu.

      Jag älskar dig med ❤

      • Jaha, okej. Ja, förstod att den mest troligt handlade om döden, men tänkte att det kunde vara symboliskt också. Jag skulle gärna läsa lyriken i den mappen någon gång. Om jag får. För varje gång jag läser dina texter/dikter blir jag så berörd och det känns som om jag lär känna dig lite bättre. Som om jag får en titt in ditt inre utöver de tittarna du redan ger mig när vi träffas. Det känns speciellt och jag tycker om att det gör det.

        Jaha, jag trodde att du tagit bilden själv. >< Men ja, länka bör du! 😉 Jag hade i alla fall blivit ganska irriterad om någon tagit min bild utan att länka.

        Kram!

        • Ja, normalt sett när jag skriver cirkulerar mina tankar kring en låt som jag gjort eller känslor och skriver allt eftersom tankarna kommer av sig själva. Därför blir såklart texterna rätt sublima och öppna för fri tolkning. Hur pass fritt man kan tolka varierar från text till text.
          Just denna var helt intetsägande först, men började så småningom beskriva situationen när någon dör; hur svårt det kan vara att inse verkligheten, hur stora hålrum som kan lämnas efter andra människors bortgång och hur hela livet och världen runtomkring en händelse kan tyckas som om de rycks med i känslostämningen. När människor dör verkar det som att minnet av dem etsas fast i skallbenet, fast som en dålig kopia av det som tidigare varit hur klart som helst.
          Det är som att minnena inte är det viktigaste i längden, utan känslan av saknad som gräver sig djupare i bröstet.

          Givetvis kan man anpassa texten efter andra kontext, men jag tror ändå att den alltid håller sig på något plan som påverkar livet.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: